Utanförskapet är i stor sett oförändrat sen alliansregeringen tillträdde 2006. Den ligger på ca 19% av befolkningen som inte är en del av samhället. Arbetslösheten är på 7,2%, hur många år behöver alliansregeringen på sig att ändra detta med sin arbetslinje? Jag säger inte att de rödgröna har en bättre lösning, tvärtom skulle det bli än värre.
Alliansregeringen gick till val på, och vann 2006 för att de lyckades beskriva en verklighet av Sverige där en stor del av befolkningen kan betecknas som vara i utanförskap. Nu har det gått fem år sedan de tillträdde och de har inte än lyckats ändra den utvecklingen.
Man ska ha klart för sig att Sverige har en extrem invandring som påverkar denna kvot negativt och "svärtar" ner statistiken. Som jag ser det kan inte alliansregeringen skapa jobb i den omfattning som motsvarar det extrema utanförskap som massinvandringen skapar.
Om jag jobbar i en fabrik som tillverkar bröd. Om då maskinen går sönder och tillverkar felaktiga bröd så inte försöker jag då laga varje felaktigt bröd som kommer ut. Istället stannar jag maskinen, lagar den så att den producerar korrekta bröd. På samma sätt behöver dagens migrationspolitik i Sverige förändras.
Därför känns det som ett slag i ansiktet på oss väljare när de i DN presenterar sina punkter som ska få (m) att växa. Reinfeldet pratar om pragmatism. Jo tjena säger jag, i alla punkter utom migrationspolitiken då?
dn
svd
